Hejsansvejsan! Jag sa ju att jag skulle göra ett "hemligt" inlägg idag och inte bara skriva om vad jag har gjort den dagen, så här kommer det! Å de handlar om min värdefulla lilla skatt Nala<3

 

Jag fick Nala när jag var 5 år. Då var hon bara ca 12 veckor. Jag fick Nala och Elin, min storasyster fick Nalas bror som då hette Kiara eftersom vi trodde att han var en tjej, för uppfödaren hade sagt det. Både jag och Elin var jätteglada över våra kaniner, å vi va me de typ hela tiden.

Efter några veckor började "Kiara" rida på Nala. Vi hade hört att honorna brukade rida på varan för att visa makt, så vi gjorde inget åt det. I mitten av augusti (Vi köpte de i maj) började nala bete sig konstigt. Hon började rycka päls från sig själv och började vara mer aggresiv mot "Kiara". Vi fattade ingenting. Så, den 1/9-06 kom de. Fyra små, försvarslösa geleklumpar. Det var inte förrns då vi förstod att "Kiara" i verkliga fallet var en kille, så han fick heta "Zimba" iställlet. Kaninungarna var alla 4 honer, å vi kallade de Pricken, Lilla, Punkis och Trötter. De 12 veckorna gick så sjuuuukt fort, så innan vi visste ordet av var det dags att sälja de. Vi sålde Punkis till min kompis och Lillan till min syssling. Pricken å Trötter sålde vi till ngra random personer.
Nala var en jättebra mamma med tanke på att hon bara var ett halvår då, alltså räknades hon fortfarande som kaninunge hon med. Vi lät kastrera Zimba så att han å Nala kunde vara i samma bur igen.

 

Åren gick å de blev äldre å äldre. Zimba var jättefet, lat å den snällaste kaninen som någonsin levt på denna jord. Nala var smal å gillade att röra på sig, och var jättebitsk å bet allt å alla.

Men, den 2/5-12 orkade inte Zimbas hjärta längre. Jag hittede honom död på burgolvet när jag kom hem från skolan den dagen. Mamma ringde pappa och sen begravde vi honom på baksidan av vårat hus. Jag grät hela dagen.

 

Efter Zimbas död var det någonting som hände med  Nala. Hon blev som en liten hund för mig. Hon kommer när jag ropar, biter aldrig mej, när hon är rädd kommer hon å sätter sig i mitt knä eller kryper upp på min axel, å hon känner igen min röst. Nu kan hon t.o.m några lätte kommandon. Hon kan: Nej, Tillbaka, Duktig, Stanna, Stilla å Hem. Jag använder hem speciellt när jag ska hämta in henne från uteburen till huset. Då sätter jag på henne sela, sätter ner hene på marken å säger hem. När jag gör det hommar hon automatiskt till huset så jag kan släppa in henne.

 

Vi vet inte riktit när Nala är född, men vi firar henes födelsedag den 24/3. Då får hon en knäckemacks-tårta med rivet äpple å rivna morötter. Tänk, hon är 7 år nu, å 1 människoår är ca 10 kaninår, så hon är typ 70 kaninår!!!!!

 

Hursomhälst, nu vet ni lite mer om min skatt å hennes liv, å jag tänkte avsluta med ett litet ABC

                    N-aturligtvis den sötaste kaninen på jorden

                    A-lltid lika tillgiven mej

                    L-urvig

                    A-bsolut bäst